Pehr Kalm om avskoging på Agder

Naturvitenskapsmannen, botanikeren og landbruksøkonomen Pehr Kalm (1716-1779) hadde i 1747 fått stipend for å reise til Amerika. Der skulle han undersøke nyttevekster og se hva som kunne tas med tilbake til Sverige-Finland for dyrking der. Men allerede i Skagerrak kom skuta ut for en storm, og ble loset inn til Grimstad (Grømstad) for reparasjoner.

Og selv om han ikke hadde noe oppdrag i Norge, gikk han umiddelbart i gang med å notere ned mangt og mye som han så og som han hørte folk fortelle. Han var i distriktet i omtrent to måneder fra desember 1747 til februar 1748.

Nordmennene forteller tidlig under Kalms opphold at alle varer er blitt dyrere:

Dyrheten på alla Waror som behöfwas, sades nu wara långt större här i Norrige, än fordomdags. Orsaken föregafs, at skogarna nu blifwit mera uthuggna, så at bonden och timmerkarlen har swårare före, at få allehanda slags wirke til skepp och byggnad, och måste föra det längre wäg, så det således kåstar honom långt mera. Han måste derföre stegra [øke] sit, och då nödgas jämwäl andra deremot uphöja priset på sina waror. (Kalm 1853:49)

Kalm noterer seg også trelast som den viktigste eksportvaren i området.

Sammen med sin vert Christen Mogensen Groos tar Kalm en tur til Arendal i den norske romjula. Her snakker Kalm bl.a. med sorenskriver Peder Brønsdorff:

Åkerbruk. Sorenskrifwaren Brønsdorf bewiste åkerbrukets fördel fram för skogen, deraf, at på de orter här i Norrige, der bonden har tilräckelig skog, at samla sig penningar af, wanskötes åkerbruket; emedan han tycker, at då han hugger wirke och säljer åt utlänningen eller andra handlande, får han strax peninngar derföre, som dock icke går så fort wid åkerbruket, der han skal wänta, til dess säden blifwit mogen och bärgad. Detta oacktadt så äro dock bönderna på sådana ställen gemenligen fattiga. Twårt om, der skogen blifwit uthuggen, så at bonden ej ser sig winna något derigenom, har han blifwit nödgad, at sköta åkren bättre, ock sker gemenligen, at på sådana ställen äro de mäst wälbehållne; et täcken, at åkerbruket här i Norrige kan mycket bättras. Hit kan föras Historien om den 102 åra gamla gubben här i Norrige, hwilken af konung Christian V. blef tilfrågad, hwarmed han födt och födde sig? Gubben swarade: med skog, den han sålde til utlänningen. Konungen frågade, om han då ej fruktade, at skogen en gång skulle blifwa all, och hwarmed han då wille föda sig? Ack nej! Eders Maj:t, swarade gubben, derföre fruktar jag icke; ty då först börjar folket i Norrige må wäl, när skogen blifwer all. Han pekade på åkerbruket. (Kalm 1753:57)

Brønsdorff så en sammenheng mellom skogbruk og landbruk. Bønder med mye skog, foretrakk å drive skogbruk med rask fortjeneste, mens bønder med lite skog, forbedret åker og eng.

Litt utenfor Grimstad snakker Mogensen Groos og Kalm med en forstandig bonde:

Skog har i forna tider, efter gubbens berättelse, hos hwilken wi nu wistades, warit i ymnoghet [overflod] på denna orten. I hans barndom har wid hela denna sjökanten öfweralt stått stora ek-skogar, hwaraf mästa delen warit grufweligen tjocka och höga; men folket har med alla krafter arbetat på at utöda den; ty de hafwa hwart år fört den ena skepps-lasten efter den andra med bara ek-plankor och bjälkar m. m. härifrån öfwer til Holland, hwarigenom skogen så blifwit utödd, at, der då stod den wackraste ek-skog, är nu ej et enda träd qvar, utan kala och skallota [nakne og ribbete/skallete] backar med litet Ris-Ek och Törnebuskar. (s 67)

Etter et besøk i Kristiansand dro Kalm tilbake på land og noterer seg små og smale åkrer i landskapet mellom Kristiansand og Grimstad (s. 121). Tilbake i Grimstad skriver han om hvor viktig sjøfarten står. Byen består hovedsakelig av skippere og matroser, og med en utbredt rederivirksomhet.

Og ikke minst var det omfattende skipsbygging.

Långs efter hela denna kusten hade nu på många år i rad blifwit ganska många skepp bygde af Ek. Mig försäkrades, at förleden Winter hade här wid sjö-kanten, innom 1 ½ Norrsk mils district, blifwit byggde 14 skepp. Huru Ek-skogen genom alt sådant blifwer uthuggen, är ej swårt at finna, och der det så wil continuera, lära barnen efter 50 år mångfaldigt sucka öfwer sina fäders wårdslöshet, som så litet tänkt på deras wälfärd och utkomst. (s. 98)

Kalm bekymret seg altså for framtidige generasjoner. Kalm nevner også at det var forbud mot å eksportere eikemateriale, men at det ble omgått:

Inbyggarena hafwa frihet, at bygga så många Ek-skepp de vilja; men de må ej sälja dem til utlänningar, innan de sjelfwe brukat dem wäl i 10 år. Ek-virket är aldeles förbudit at utföras, fast det likwäl otroligt mycket sker i löndom. Med bjälkar, bräder, master och annat trä-wirke utskeppas härifrån årligen en grufwelig myckenhet; men det wore artigt at weta, huru tilståndet här i Norrige lärer bli på adertonhundrade talet, om werlden står så länge, och huru Norrige då lärer se ut, i fall folket får alt framgent få leka med skogen, som de gjort här intil. (s. 99)

Andreas Vevstad brukte Kalm som kilde i sin bok Skogen i Aust-Agder frå Skagerrak til fjellet (1995): «Då Peter Kalm skreiv dette, var det gått 200 år sidan det første forbodet mot å eksportere eik blei sett i verk. Det var i hollender-tida, då hollendarane hadde det meste av både handel og transport av norsk tømmer til utlandet. (…) Ei viktig årsak til forbodet var otten for skogøydelegging.» (Vevstad 1995:45)

Pehr Kalm kan regnes som en typisk opplysningsmann. Kalm viste interesse for alt i naturen som kunne være menneskene til nytte og førte dagbøker som hovedsakelig angår naturfenomener, planter, dyr og fisk, land- og skogbruk. Han interesserte seg også en del for byggeskikk og praktiske innretninger. Kalms rasjonelle holdning og undring i møtet med mennesker, er interessant lesning. Og du verden så mange forstandige folk han møtte på Agder i 1747-48.

Originalboken fra 1753 ligger på Google Books. Den er trykket i fraktur, som det meste av litteratur på den tida. Det er også kommet nyutgaver med latinske bokstaver, den siste visstnok fra 2011.

Teksten er skrevet av Olav Haugsevje, Aust-Agder museum og arkivs koordinator for minneinnsamling og muntlig samtidsdokumentasjon. 

Hver 14. dag sender vi nyhetsbrev med artikler til våre abonnenter.

Trykk HER dersom du også ønsker å få kultur- og litteraturhistorisk lesestoff rett i mailboksen!