Pehr Kalm om Grømstad
Kalm benyttet den julianske kalenderen, så ved ankomsten til Grimstad var det ifølge den dansk-norske kalenderen, den gregorianske (innført år 1700) den 15 desember.
Den 5te Decemb.
Mot middagen anlånde wi omsider lyckeligen til Grömstad i Norrige, der wi lade oss i hamn, til dess wi fingo reparera wårt skepp, som af förenämde stormer tagit så mycket skada. (Kalm 1753, s. 47)
Kalm noterer flittig ned alt tenkelig han interesserte seg for, fra hummerfiske til landbruk og fra byggeskikk til bruken av talglys. Slik lærer vi mye om forholdene i Grimstad, men også Arendal og Kristiansand, der han var på visitter. I denne artikkelen tar vi kun for oss den generelle beskrivelsen av selve Grimstad:
Den 12 Januarii
Grömstad är en liten by, belägen wid hafsstranden 2 mil Wäster om Arendal, och 5 mil Öster om Christiansand. Hafwet gör här en liten inwik emellan klipporna, wid hwilken den ligger, och har på Södra sidan hafwet, på Wåstra och Östra höga bärg, åt Norra sidan små tåppor på en mot sjön litet sluttande backe. Bredden och längden af byen kan wara ungefär et godt musquet-skott. Husen äro kringströdde emellan och på små klippor här och där, byggde på det här wid sjö-kanten vanliga sättet, nämligen alla af trä, utanpå brädslagne, somlige, fast få, rödmålade, somlige tjärade utanpå. Gemenligen par wåningar höga, alla husen täckte med tak-tegel. De, som här bodde, woro mästa delen Skeppare och Styrmän, eller annat sjöfolk, några få handtwerkare, så som en Skräddare, 3 Smedar, en Skomakare, Snickare, Gullsmed symbol. Någon enda födde sig med fiskerie, allenast 2:ne små Köpmän, som dock sades äga stora Capitaler. En del woro Redare i skepp, antingen at de ägde det allena, eller woro i Compagnie med andra. Den förnämsta Köpmannen war ägare af 5 stycken tämmeligen stora skepp, nämligen så, at han ägde allena några, uti andra war han deltagande. Desse gingo så in- som utomlands för frackt. (s. 103-4)
Kalm kaller Grimstad innledningsvis som en by, selv om ikke stedet fikk ladestedsrettigheter før i 1791 og kjøpstadsprivilegier i 1816. Men det er et lite sted: et i bredden og lengden godt geværskudds rekkevidde. Noen av husene har fått kledning. Ellers er husene tjærebredde, med noen rødmalte hus inn i blant. Bebyggelsen er altså mørk, nesten svart. Ellers har Kalm sett hva folk lever av i byen: sjøen, støttenæringer på land og håndverk. I den neste passasjen har riktignok Kalm misforstått den historiske bakgrunnen til stedet:
Orten har i forna tider haft Stads-frihet, och då war Arendal at räkna som alsintet häremot; men sedan Arendal har börjat tiltaga, har Grömstad mist sina Stads-friheter, fast der ännu drifwes handel med åtskilligt smått. (s. 104)
Det er vanskelig å forstå hvordan han kan ha tilegnet seg et slikt historisk syn på stedet, men han fortsetter med å beskrive havnen og de gode havneforholdene, som er med å forklare Grimstads posisjon som sjøfartsby:
Hamnen härwid är mycket god, så at stora skepp kunna lägga nästan intil sjelfwa sjö-boderna. Den er ock 10 a 16 famnar djup. På W. N. ock O. sidan skyla de höga bärgen före, at skeppen at storm från den kanten ej kynne taga den ringaste skada. På S. eller hafs-sidan ligga en stor hop klippor, som aldeles hinfra hafs-wågens inbrytning, och äfwen från den kanten gøra hamnen trygg för storm. Det skal wara en mycket hård och sträng winter, när Is kan lägga sig i hamnen, och sker det sällan förr en wid slutet av Januarii-månad, eller ock, efter deras berättelse, som här bodde, då det fallit mycket Snø, som minskat hafs-watnets sälta, at jag må införa deras egna ord, ock kylt watnet, så at det sedan snarare fryser. Således är denna hamnen en af de bästa, som kan gifwas. (s. 104)
Grømstad soknet til Fjære sogn og fikk ikke egen kirke før i 1849:
Här war ingen kyrka i byn, utan de betjente sig af Socken-kyrkan, som ligger en fjerdedels mil härifrån, och är af sten.
Kalm skildrer Grømstad-innbyggernes situasjon som byborgere» før Grømstad egentlig var blitt en by:
Denna orten är mycket äldre än Arendal. De som här bodde, ägde hwarken åker eller äng, utan de køpte all sin føda af andra, såsom ock hö, wed etc. Wid somliga gårdar fants någon liten krydgårds-täppa, deri de hade blå eller brun krus-kål, samt litet Persilia och dylikt. (s. 104)
Etter kun å ha vært på kysten av Nedenæs Amt, skriver Kalm om det norske språket og det nasjonale særdraget. Kalm hadde ingen problemer med å konversere egdene:
Til slut, hwad Norrska Nation beträffar, så är den mäst i alt lik den Swenska. Uti språk är emellan bägge så ringa skilnad, at ofta det är større afbrytning uti somliga Provincier i Swerige från den rätta Swenskan, än det språk, som i Norrige talas. Folket är stort, starkt, hårdigt, och af den gamla ärlighet ock upricktighet, som Norden ifrån urminnes tider warit så allmänt berömd och utropad före.
Denne høflige karakteristikken er avslutningen på Kalms nedtegnelser fra Norge, før han med det nyreparterte skipet drar mot England og senere Amerika.
Teksten er skrevet av Olav Haugsevje, Aust-Agder museum og arkivs koordinator for minneinnsamling og muntlig samtidsdokumentasjon.
Hver 14. dag sender vi nyhetsbrev med artikler til våre abonnenter.
Trykk HER dersom du også ønsker å få kultur- og litteraturhistorisk lesestoff rett i mailboksen!